Home ] Up ] The Controversy ] Online Books ] Study the Word! ] GOD's Health Laws ] Religious Liberty ] Links ]

 

TRETTIOSJÄTTE KAPITLET

Guds sista budskap


Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade med stark röst och sade: 'Fallet, faller. är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar' . . . Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: 'Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke göten eder delaktiga i hennes synder och fån del av hennes plågor.'» Upp. I 8:1, 2, 4.

Detta bibelrum avser en tid då budskapet om Babylons fall, sådant det förkunnas av den andra ängeln i Upp. 14:de kap., skall upprepas jämte ett omnämnande av det fördärv som har inträngt i de olika kyrkosamfund som utgöra Babylon, sedan budskapet först förkunnades sommaren 1844. Här beskrives ett fruktansvärt tillstånd i den religiösa världen. För varje gång sanningen förkastas, bli människornas sinnen alltmer förmörkade och deras hjärtan alltmer motsträviga, tills de helt nedsjunka i otro. och förhärdelse. Trots de varningar Gud givit skola de fortfara att ringakta ett av hans tio bud, till dess de gå så långt, att de förfölja dem som hålla det i helgd. Kristus ringaktas genom det förakt som man visat mot hans ord och hans folk. Allteftersom kyrkosamfunden anta spiritismens läror, avlägsnas det band som varit pålagt det köttsliga hjärtat, och bekännelsen blir en täckmantel som döljer den värsta orättfärdighet. Tron på uppenbarelser från andevärlden öppnar vägen för förföriska andar och djävlars läror, och sålunda komma onda änglar art utöva inflytande i kyrkosamfunden.

Det säges om Babylon på den tid som omtalas i profetian: »Hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar. » Upp: 18:5 . Babylon har fyllt sitt syndamått, och ödeläggelsen skall snart drabba det. Men Gud har ännu ett folk där, och innan hans straffdomar drabba Babylon, skola hans trogna tjänare uppmanas att gå ut därifrån för att »ej deltaga i hennes synder och få del av hennes plågor». Detta är ändamålet med den rörelse som symboliseras av en ängel, som kommer ned från himmelen och upplyser jorden med sin härlighet och som ropar med stark röst, i det han kungör Babylons synder. I förbindelse med detta budskap höres en röst säga: »Dragen ut ifrån henne, I mitt folk!» Dessa väckelserop som förena sig med den tredje ängelns budskap, utgöra det sista varningsbudskapet, som skall förkunnas för jordens inbyggare.

Fruktansvärd är den kamp som världen går i möte. jordens makter skola, förenade i strid mot Guds bud, utfärda ett påbud att »alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar» skola foga sig efter kristenhetens bruk genom att iakttaga den falska sabbaten. Alla som vägra att lyda detta påbud, skola straffas enligt borgerlig lag och till sist förklaras skyldiga att dö. A andra sidan kräver Guds lag, som påbjuder helighållandet av Skaparens vilodag, lydnad och Gud hotar med vredesdom alla som överträda dess föreskrifter.

Den som fått denna tvistefråga klart framställd för sig, men dock förkastar Guds lag för att lyda en mänsklig förordning, han tager vilddjurets märke och låter giva sig ett tecken på lydnad för den makt, som han väljer att lyda i stället för Gud. Den himmelska varningen lyder sålunda: »Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand; så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt i hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med eld och svavel i heliga änglars och i Lammets åsyn.» Upp. 14:9, 10.

Dock kommer ingen att drabbas av Guds vrede, förrän sanningen blivit klart framställd för honom, och :han mot bättre vetande förkastat den. Det finns många som aldrig haft tillfälle att höra de sanningar som särskilt angå vår tid. Det fjärde budets bindande krav har aldrig framställts för dem i dess rätta ljus. Han som läser varje hjärtas tanke och prövar varje bevekelsegrund, skall inte tillåta att., en enda uppriktig sökare efter sanningen blir bedragen, då det gäller de ting varom striden rör sig. Påbudet i fråga skall inte påtvingas ett oupplyst folk. Var och en skall få tillräcklig upplysning för att kunna göra ett förståndigt val.

Sabbaten kommer att bli det stora lydnadsprovet. När människorna ställas inför det sista provet, kommer en gränslinje att dragas mellan dem som tjäna Herren och dem som inte tjäna honom. Medan den falska vilodagens iakttagande i enlighet med landets lag och i strid med fjärde budet är en avgjord lydnadsförklaring till den makt som står i opposition mot Gud, så skall den sanna sabbatens helighållande, i lydnad för Guds lag, vara ett bevis på lydnad mot Skaparen. Medan den ena klassen tager vilddjurets märke genom att låta giva sig tecknet på undergivenhet för jordiska makter, så väljer den andra klassen tecknet på lydnad mot Gud och mottager Guds insegel.

Gud har i varje tidsålder sänt sina tjänare för att bestraffa synden både inom församlingen och i världen. Men människorna vilja höra behagliga ting, och den rena, osminkade sanningen mottages ej. Många reformatorer beslöto i början av sin verksamhet att med stor försiktighet angripa kyrkans och nationens synder. De hoppades att genom en ren, kristlig vandel kunna vara föredömen och så leda människorna tillbaka till Bibelns lära. Men Guds Ande kom över dem, som den en gång kom över Elia och manade honom att bestraffa en ogudaktig konung och ett avfälligt folk. Dessa Guds tjänare kunde inte avhålla sig ifrån att förkunna Bibelns tydliga och rena ord — lärdomar som de hade varit ovilliga att framställa. De tvingades att nitiskt vittna om sanningen och om den fara som hotade människorna. De ord som Herren gav dem, förkunnade de utan fruktan för följderna, och människorna voro tvungna att lyssna till varningen.

Kraften i den tredje ängelns budskap.

På samma sätt skall också den tredje ängelns budskap förkunnas. När tiden kommer då det skall förkunnas med större kraft, skall Herren verka genom ringa redskap och leda deras sinnen som helga sig åt hans tjänst. Hans tjänare skola hellre skickliggöras för sitt verk genom den helige Andes smörjelse än genom utbildning vid läroanstalter. Trons och bönens män skola drivas att arbeta med helig iver och förkunna de ord som Gud giver dem. Babylons synder skola avslöjas. De förfärliga följderna av att den borgerliga lagen påtvingar människorna kyrkans förordningar, spiritismens utbredning, den påvliga maktens hemliga men hastiga framgång — allt detta skall läggas i dagen. Genom dessa allvarliga varningar skola människorna bli väckta, och tusenden som aldrig förr hört sådana ord, skola lyssna till dem. Med förvåning skola de höra vittnesbördet örn att Babylon är kyrkan, som avfallit genom sina villfarelser och synder och genom att hon förkastat den sanning, som blivit sänd från himmelen.

Budskapets följder.

Då uppriktiga sanningssökare gå till sina tidigare lärare och ivrigt fråga dem, hur det förhåller sig med dessa ting, skola dessa Ordets förkunnare ta sin tillflykt till fabler och profetera om frid för att skingra folkets fruktan och lugna deras oroliga samveten. Ylen då många ej låta sig nöja med blott mänsklig, auktoritet utan fordra ett tydligt »så säger Herren», så bli dessa populära predikanter, liksom fariséerna fordom, förargade över att deras auktoritet sättes i fråga, och de komma att förkasta budskapet och förege, att det kommer från Satan, samt uppegga den ogudaktiga mängden att håna och förfölja dem som förkunna det.

Då striden utbreder sig till nya trakter och uppmärksamheten riktas på Guds förtrampade lag, blir Satan alltmer verksam. Den kraft varmed budskapet förkunnas, skall blott uppväcka vrede hos dem som motverka detsamma. Prästerna komma att göra nästan övermänskliga ansträngningar att hindra ljuset att lysa för deras församlingar. Genom alla medel som stå till buds, komma de att söka hindra människorna att överväga de viktiga frågor budskapet innehåller.

Kyrkan skall vädja till den borgerliga maktens starka arm, och katoliker och protestanter förena sig i detta verk. Allteftersom rörelsen för inskärpandet av söndagens helighållande blir djärvare och mera avgörande, skall man påkalla lagens hjälp mot dem som helighålla den sjunde dagen. De skola hotas med böter och fängelse. Några av dem skall man erbjuda höga ämbeten och andra belöningar och fördelar för att locka dem att förneka sin tro. Men deras ståndaktiga svar kommer att bli: »Visa oss med Guds ord att vi misstagit oss » ‑ samma begäran som Luther under liknande omständigheter framställde. De som föras inför rätta skola försvara sanningen med kraft, och somliga av dem som lyssna till deras vittnesbörd, skola besluta sig för att hålla alla Guds bud. På så sätt skall ljuset lysa för tusenden, som eljest inte skulle få kunskap om dessa sanningar.

Samvetsgrann lydnad för Guds ord kommer att behandlas som upproriskhet. Förblindade av den onde skola föräldrar visa stränghet och bitterhet mot troende barn, husbönder och husmödrar skola förtrycka sina tjänare som vilja lyda Guds bud. Alla ömmare känslor komma att undertryckas, barn skola göras arvlösa och drivas bort från sina hem. Pauli ord kommer att få en bokstavlig uppfyllelse: »Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse. » 2 Tim. 3:12. Då sanningens försvarare vägra iakttaga söndagen som vilodag, komma några av dem att kastas i fängelse, andra att drivas i landsflykt och åter andra att behandlas som slavar. Mänskligt sett kan allt detta nu tyckas vara alldeles omöjligt, men då Guds Ande, som hållit människorna tillbaka, tages bort från dem och de komma under Satans inflytande, vilken hatar Guds bud, skall det bli en sällsam utveckling. Människohjärtat kan bli mycket grymt, då gudsfruktan och kärlek försvinna.

När stormen bryter lös, komma många som bekänna sig tro den tredje ängelns budskap, men som ej blivit helgade i lydnad för sanningen, att förneka sin tro och sälla sig till motståndarnas leder. Genom att förena sig med världen och påverkas av dess anda börja de att se saker och ting i nästan samma ljus, och i provets stund äro de färdiga att välja den bekväma och populära sidan. Begåvade och vältaliga män som en gång fröjdat sig i sanningens ljus, komma att använda sin gåvor till att bedraga och vilseleda själar. De bli sina trosfränders bittraste fiender. När de som helighålla Herrens sabbat, föras inför rätta för att svara för sin tro, skola dessa avfällingar vara Satans mest verksamma verktyg att anklaga dem och framställa dem i ett falskt ljus samt genom lögnaktiga uppgifter och anspelningar uppegga myndigheterna mot dem.

Trons prövning.

Under denna tid av förföljelse skall Guds tjänares tro bli prövad. De ha troget förkunnat varningen, endast förlitande sig på Gud och hans ord. Den helige Ande som utfört sitt verk i deras hjärtan, har förmått dem att tala. Fyllda av heligt nit och under den gudomliga kraftens betvingande makt, ha de uppfyllt sina plikter utan att kallt beräkna följderna av att förkunna för folket det ord som Herren givit dem. De ha, ej tagit sina egna timliga intressen i betraktande, ej heller ha de sökt värna om sitt anseende och sitt liv. Men då motståndets och klandrets storm bryter lös mot dem, komma många att vara färdiga att utropa, överväldigade av bestörtning: »Hade vi förutsett följderna av våra ord, skulle vi ha tegat. » De äro omvärvda av svårigheter. Satan angriper dem med starka frestelser. Det verk de åtagit sig tycks dem vara omöjligt att fullborda. De hotas av undergång. Den hänförelse som en gång eldade deras mod, har försvunnit, och likväl kunna de ej vända tillbaka. Men då de erfara denna ytterliga hjälplöshet, fly de till den Allsmäktige för att få styrka. De erinra sig att de ord de förkunnade, ej voro deras egna utan Hans som bjöd dem att förkunna varningen. Gud lade sanningen i deras hjärtan, och de kunde ej underlåta att förkunna den.

Liknande prövningar ha Guds män i forna tider genomgått. Wycliffe, Hus, Luther, Tyndale, Balter, Wesley vidhöllo att all lära skulle prövas med Bibeln, och de förklarade sig vilja förkasta allt som den fördömer. Förföljelsen rasade mot dessa män med obeveklig häftighet, men de upphörde likväl inte att förkunna sanningen. Olika tidsperioder i församlingens historia ha utmärkts genom utvecklingen av e i eller annan särskild sanning, som varit lämpad efter Guds folks behov under den tiden. Varje ny sanning har banat sig väg genom hat och motstånd, och de som blivit välsignade med detta ljus ha blivit frestade och prövade. Herren ger oss en särskild sanning när vi behöva den. Vem vågar då underlåta att förkunna den? Han befaller nu sina tjänare att framföra nådens sista kallelse till världen, och de kunna ej förtiga den utan att sätta sina egna själar i fara. Kristi sändebud ha intet att skaffa med följderna. De måste fullgöra sin plikt och lämna följderna åt Gud.

Då motståndet mot sanningen tilltar i häftighet, bli Guds tjänare åter villrådiga, ty det tyckes dem som om de själva varit orsak till denna kris. Ilen Guds ord och deras eget samvete intyga att de handlat rätt, och fastän prövningarna fortsätta, få de styrka att bära dem. Kampen tilltar i häftighet, men tron och modet tillväxa i förhållande till deras behov. Deras vittnesbörd är detta: »Vi våga ej behandla Guds ord med vanvördnad och stycka hans heliga lag, så att vi kalla en del väsentlig och en annan oväsentlig för att vinna världens gunst. Den Herre vi tjäna är mäktig att befria oss. Kristus har besegrat världens makter. Behöva vi då frukta en värld som redan är besegrad?»

Förföljelse i dess olika former är utvecklingen av en princip, som skall existera så lände Satan existerar och kristendomen har någon livskraft. Ingen människa kan tjäna Gud utan att möta motstånd från mörkrets makter. Onda änglar skola angripa henne, emedan de frukta att hennes inflytande skall rycka bytet ur deras händer. Onda människor som anse sig tillrättavisade av hennes föredöme, skola sluta sig till dem och söka genom lockande frestelser dra henne från Gud. Om de misslyckas med detta, så använda de våld för att tvinga hennes samvete.

Särlaregnet.

Den ängel som förenar sin röst med den tredje ängelns budskap, skall upplysa hela jorden med sin härlighet. Här förutsäges sålunda ett verk som skall omfatta hela, jorden och utföras med utomordentlig kraft. Adventrörelsen år 1840—44 var en underbar uppenbarelse av Guds kraft; den första ängelns budskap utgick till jordens yttersta gränser, och i somliga länder uppstod det största religiösa intresse, som någonsin bevittnats sedan sextonde århundradets reformation, men denna rörelse skall vida överträffas av den mäktiga rörelse, som skall uppstå genom den tredje ängelns sista varning.

Ett verk, liknande det som utfördes på pingstdagen, skall utföras. Liksom »arlaregnet», vilket gavs genom den helige Andes utgjutelse vid början av evangelii verk för att få den dyrbara säden att spira, så skall »särlaregnet» utgjutas vid dess avslutning för att bringa skörden till mognad. Evangelii stora verk skall vid dess avslutning utmärkas genom en lika stor uppenbarelse av Guds kraft som vid dess begynnelse.

Guds tjänare, vilkas ansikten stråla av helig hängivenhet, skola skynda från plats till plats för att kungöra himmelens budskap. Tusentals röster över hela jorden skola förkunna varningen. Underverk skola utföras, sjuka bli botade och tecken och kraftgärningar ske genom dem som tro. Men även Satan skall verka med lögnens alla kraftgärningar, så att han t. o. m. skall låta eld falla ned från himmelen i människornas åsyn. Sålunda komma jordens inbyggare att fatta en avgörande beslut.

Budskapet skall förkunnas inte så mycket genom argument som genom Guds Andes djupa överbevisning. Argument ha tidigare framställts, säden har blivit utsådd, och nu skall den väsa upp och bära frukt. De skrifter som missionsarbetarna ha spritt, ha utövat sitt inflytande, men många som blivit påverkade genom dem, ha hindrats från att helt omfatta sanningen eller att lyda den. Nu tränga ljusets strålar igenom överallt, sanningen framstår i all sin klarhet, och uppriktiga Guds barn slita sönder de band som hålla dem fångna. Varken familjeband eller församlingsförhållanden ha längre makt att hejda dem nu. Sanningen blir dyrbarare än allt annat. Och trots alla makter som förena sig mot sanningen, gå många över på Herrens sida.

Back ] Up ] Next ]