Home ] Up ] The Controversy ] Online Books ] Study the Word! ] GOD's Health Laws ] Religious Liberty ] Links ]

 

TRETTIOANDRA KAPITLET

Spiritismen


De heliga änglarnas tjänst, såsom den omtalas i Skriften, ut­gör ett utomordentligt tröstefullt och dyrbart t=ema för varje Kristi efterföljare. Men Bibelns lära angående denna sak har blivit fördunklad och förvrängd till följd av allmänt utbredda dogmatiska villfarelser. Läran om medfödd odödlighet, som först lånades från den hedniska filosofin och under det stora avfallets mörker införlivades med de kristna trossatserna, har undanträngt den sanning Bibeln så tydligt lär, att »de döda veta. alls intet». Många hysa den tron, att de »tjänsteandar som sändas ut till tjänst för deras skull, som skola få frälsning till arvedel», äro avlidna människors andar. Och detta tror man trots Skriftens vittnesbörd om de himmelska änglarnas tillvaro och deras för­bindelse med människosläktets historia, innan någon människa ännu hade blivit bortryckt av döden.

Läran om människans medvetna tillstånd efter döden och i synnerhet den åsikten, att avlidnas andar komma tillbaka för att bistå de levande, har berett väg för den moderna spiritismen. Här är ett såsom heligt ansett meddelelsemedel, varigenom Satan verkar för att genomföra sina avsikter. De fallna änglar som gå hans ärenden, uppträda som budbärare från andevärlden. Medan de förege sig sätta de levande i förbindelse med de döda, utövar ondskans furste sitt förtrollande inflytande över vederbörandes sinnen.

Han förmår att framställa för människorna skepnader, som likna deras avlidna vänner. Efterbildningen är fullkomlig: den kända blicken, orden, tonfallet — allt återges med förvånande tydlighet. Många bli tröstade med den försäkran, att deras kära. njuta himmelens lycksalighet, och utan att misstänka någon fara, lyssna de till »villoandar och till onda andars läror». 1 Tim. 4:1.

När de blivit förledda att tro, att de döda verkligen återvända för att meddela sig med dem, får Satan dem som gingo oförberedda i graven att visa sig. De påstå att de äro lyckliga i himmelen och att de även inneha en upphöjd ställning där, och sålunda utbredes den villfarelsen, att det ej göres någon skillnad mellan de rättfärdiga och de ogudaktiga. Dessa föregivna besökande från andevärlden uttala ibland varningar och förmaningar som visa sig vara rättmätiga. När de sålunda vunnit förtroende, komma de med teorier som direkt undergräva tron på Bibeln. Under sken av att hysa stort intresse för sina jordiska vänners välfärd smyga de in de farligaste villfarelser. Den omständigheten att de framhålla en del sanning och understundom kunna ‑förutsäga tillkommande händelser, ger dessa uttalanden ett sken av tillförlitlighet, och mängden antager deras falska läror lika beredvilligt och tro dem lika obetingat, som om det: gällde Bibelns heligaste sanningar. Guds lag åsidosättes, nådens ande smädas, förbundets blod föraktas. Andarna förneka Kristi gudom och ställa till och med Skaparen på lika fot med sig själva. Under en ny förklädnad fortsätter sålunda den store upprorsmakaren alltjämt sin strid mot Gud, den strid han började i himmelen och som han fortsatt på jorden i nära sex tusen år.

Många söka förklara de spiritistiska företeelserna såsom helt och hållet tillkomna genom bedrägeri och taskspelarkonst från mediets sida. Men ehuru det är sant, att resultatet av dylika knep ofta blivit utgivna för att vara äkta manifestationer, så har man även fått bevittna märkliga utslag av övernaturlig kraft. De mystiska andeknackningar, som den moderna spiritismen började med, utgjorde inga produkter av mänsklig konst eller skicklighet utan voro ett direkt verk av onda änglar, som på detta sätt lyckades bringa å bane en av de mest verksamma och själamördande villfarelser. Många skola bli snärjda till följd av den tron att spiritismen endast är ett mänskligt bedrägeri. När sådana ställas ansikte mot ansikte med företeelser, som de ej kunna annat än anse vara övernaturliga, bli de förförda och ledda till att anta dem såsom yttringar av Guds stora kraft.

Sådana människor förbise Skriftens vittnesbörd angående de under som den onde och hans redskap gjort. Det var genom satanisk makt som Faraos hovmän blevo i stånd att efterhärma Guds verk. Paulus vittnar att före Kristi återkomst liknande uppenbarelser av Satans kraft skola visa sig. Man skall få bevittna en verksamhet »efter Satans tillskyndelse . . . med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster». I det aposteln Johannes beskriver den undergörande kraft, som skall visa sig i de yttersta dagarna, säger han: »Och det gör stora tecken, så att det till och med låter eld i människornas åsyn falla ned från himmelen på jorden. Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det j ordens inbyggare. » 2 Tess . 2: 9, 10; Upp. 13: 13, 14. Det som här förutsäges är ej något vanligt bedrägeri. Människorna förvillas genom de under, som Satans redskap verkligen ha makt att göra, icke dem som de blott förege sig göra.

Mörkrets furste som så länge övat sina överlägsna förmågor i förförelsens verk, anpassar skickligt sina frestelser efter människor i alla klasser och förhållanden. För personer med bildning och förfining framställer han spiritismen i dess finare och mera intelligenta skepnad, och därigenom lyckas han fånga en stor del i sin snara.

Ylen ingen behöver låta sig bedragas. av spiritismens lögnaktiga påståenden. Gud har skänkt världen tillräckligt med ljus för att göra det möjligt för oss att upptäcka snaran. Den teori som utgör själva grundvalen för spiritismen är, som vi allaredan visat, direkt i strid med Skriftens tydligaste utsagor. Bibeln förklarar att »de döda veta alls intet», att det är förbi med deras tankar, att de ej mer ha någon del i vad som sker under solen, att de ej veta något om de fröjder eller sorger, som möta dem som voro dem kärast på jorden.

Dessutom har Gud uttryckligen förbjudit all så kallad förbindelse med avlidnas andar. På Israels tid fanns det en klass av människor, som i likhet med spiritisterna i vår tid påstodo, att de hade förbindelse med de döda. Men de andar som » andebesvärjarna» tillkallade från en annan värld, voro enligt Bibeln »djävlars andar». Jfr. 4 Mos. 2S:1—3; Ps, 106:28; 1 Kor. 10:20; Upp. I6:14. Andebesvärjelse förklarades vara en styggelse för Herren och blev under dödsstraff strängeligen förbjuden. 3 Mos. 19: 31; 20:27.

Även om det ej funnes något annat bevis på spiritismens verkliga karaktär, så skulle det vara nog för en kristen att veta, att andarna ej göra skillnad mellan rättfärdighet och synd eller mellan de ädlaste och renaste av Kristi apostlar och de mest fördärvade bland Satans tjänare.

Så som apostlarna framställas av dessa lögnandar, komma de att motsäga vad de skrevo genom den helige Andes ingivelse, medan de levde här på jorden. De förneka Bibelns gudomliga ursprung och riva sålunda upp grundvalen för den kristnes hopp samt utsläcka det ljus, som uppenbarar vägen tillhimmelen. Satan förmår världen' att tro, att Bibeln endast är en dikt eller i bästa fall en bok, som passade för mänsklighetens barndom, men som nu måste ringaktas eller kastas undan som något föråldrat. Och i stället för Guds ord framhåller han de spiritistiska uppenbarelserna. Här är ett meddelelsemedel, som är fullständigt under hans kontroll, och genom detta medel kan han få världen att tro vad han vill. Den bok som skall döma honom och hans anhängare, ställer han i skuggan — just där han önskar ha den. Världens Frälsare gör han till en vanlig människa och intet mer.

Det är sant att spiritismen nu ändrar form, i det den döljer några av sina mest anstötliga drag och tar en mera kristlig mask på. Men dessa uttalanden i pressen och från talarstolen ha varit tillgängliga för offentligheten i många år, och i dessa träder dess sanna karaktär i dagen. Dess lärosatser kunna ej förnekas eller döljas.

Så långt ifrån att spiritismen i sin nuvarande form i högre grad än förr skulle förtjäna att tolereras, är den nu i verkligheten ett mera förslaget och därigenom så mycket farligare bedrägeri. Medan den tidigare förkastade Kristus och Bibeln, bekänner den sig nu till bådadera. Men Bibeln blir tolkad på ett sätt, som behagar det opånyttfödda hjärtat, medan Ordets allvarliga och livsviktiga sanningar göras verkningslösa. Man framhåller kärleken såsom Guds förnämsta egenskap, men den reduceras till en svag känslosamhet som blott gör föga skillnad mellan gott och ont. Guds rättfärdighet, hans fördömande hållning gentemot synden, hans heliga lags omutliga krav —allt detta undandöljes. Folket får lära sig att betrakta de tio budens lag som en död bokstav. Behagliga, förtrollande fabler fängsla sinnena och leda människorna till att förkasta Bibeln som trons grundval. Man förnekar Kristus lika mycket som» förr, men den onde har så förblindat folkets ögon, att det inte märker bedrägeriet.

Det är blott få, som ha något rätt begrepp om spiritismens. förföriska makt och om faran av att komma under dess inflytande. Många experimentera med den blott för att tillfredsställa sin nyfikenhet. De ha ej något verkligt förtroende till den och skulle fyllas med fasa vid blotta tanken på att överlämna sig i andarnas våld. Men de våga sig ut på förbjuden mark, och den mäktige fördärvaren utövar sin makt över dem mot deras vilja. Låta de sig en gång övertalas att böja sin vilja under hans ledning, så håller han dem fångna. Det är omöjligt för dem att i egen kraft slita sig lösa från denna förföriska, intagande trollmakt. Intet annat än Guds kraft, skänkt som svar på trons allvarliga bön, kan befria dessa fångna själar.

Älla som ge efter för syndiga böjelser eller omhulda medveten synd, inbjuda Satan att fresta dem. De skilja sig från Gud och hans änglars beskydd, och när fienden kommer med sina förförelser, äro de värnlösa och bliva ett lätt byte. De som sålunda ge sig under hans makt, ha föga begrepp om var deras väg skall sluta. När fienden har åstadkommit deras fall, skall han bruka dem som sina redskap att locka andra i fördärvet.

Profeten Jesaja säger: »När man säger till eder: 'Frågen andebesvärjare och spåmän, dem som viska och mumla', så svaren: 'Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande?' Till lagen och vittnesbördet! Om de icke tala i överensstämmelse med detta ord, så är det därför att intet ljus är i dem. » Hade människorna varit villiga att taga emot den sanning, som så tydligt framställes i Skriften angående människans natur och de dödas tillstånd, så skulle de i spiritismens påståenden och uppenbarelser kunnat igenkänna Satans verksamhet med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under. Men hellre än att uppoffra den frihet, som är så behaglig för det köttsliga sinnet, och övergiva de synder som de älska, tillsluta skaror av människor sina ögon för ljuset och fortgå på sin farliga väg. Varningar akta de ej. Men Satan lägger ut sina snaror, och de bli hans byte.»Därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta, . . . sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen. » Jes. 8: 19, 20.1  2 Tess. 2: 10,11.

De som bekämpa spiritismen, angripa icke blott människor utan även Satan och hans änglar. De ha inlåtit sig i strid med furstar och väldigheter och ondskans andemakter i himlarymderna. Den onde skall ej avstå en tumsbredd mark, med mindre han drives tillbaka genom himmelska budbärares makt. Guds folk borde vara i stånd att möta honom, liksom Frälsaren gjorde, med dessa ord: »Det är skrivet. »Djävulen kan citera Skriften nu som på Kristi tid, och han förvränger den för att stödja sina villfarelser. De som önska bliva beståndande i denna farofyllda tid, måste själva förstå Skriftens vittnesbörd.

Många skola bli ställda inför onda andar, som framträda i skepnad av älskade släktingar eller vänner och förkunna de farligaste villfarelser. Dessa besökare skola på‑Verka våra ömmaste känslor samt göra underverk för att bekräfta sina påståenden. Vi måste vara beredda att möta dem med den bibliska sanningen, att »de döda veta alls intet» och att de som sålunda framträda äro »onda andar».

Nära inpå oss är »den prövningens stund, som skall komma över hela världen för att sätta jordens inbyggare på prov». Alla som icke ha sin tro säkert grundad på Guds ord, skola bli bedragna och övervunna. Satan verkar »med orättfärdighetens alla bedrägliga konster» för att vinna herravälde över människorna. Hans förvillelser skola ständigt tilltaga. Men endast när människorna frivilligt ge efter för hans frestelser, kan han uppnå sin avsikt. De som uppriktigt söka att få kunskap om sanningen och sträva efter att rena sina själar i sanningens lydnad och sålunda göra vad de kunna för att bereda sig för striden, skola finna en mäktig försvarare i sanningens Gud. Frälsarens löfte är: »Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa  dig. » Upp. 3: i o. Han skulle hellre sända varenda ängel från himmelen att beskydda sitt folk än att låta en själ som förtröstar på honom, bli övervunnen av Satan.

Profeten Jesaja påpekar det förskräckliga bedrägeri, som de ogudaktlga skola utsattas for och som skall insnara dem i den föreställningen, att de äro trygga för Guds straffdomar: »Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt beskärm. » Jes. 28:15. Den klass som här skildras, innefattar dem som i sin hårdnackade obotfärdighet trösta sig med den försäkran, att det ej skall komma något straff över syndaren och att alla människor, huru fördärvade de än äro, skola uppfara till himmelen för att bliva såsom Guds änglar. XIen ännu mera eftertryckligt sluta de förbund med döden och ingå fördrag med dödsriket, som förkasta de sanningar Gud har skänkt till ett skydd för de rättfärdiga i nödens tid och i stället antaga den lögnens tillflykt, som den onde erbjuder, nämligen spiritismens bedrägliga föreställningar.

Den onde har länge förberett sin sista ansträngning att förvilla världen. Grunden till hans verk blev lagd, när han i Edens lustgård framställde denna försäkran: »Ingalunda skolen I dö. . . Men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är. » i Mos. 3:4, 5. Steg för steg har han berett väg för det mästerstycke av bedrägeri, som möter oss i spiritismens utveckling. Hans avsikt är ännu ej fullständigt uppnådd, men den skall uppnås i de allra sista dagarna. Profeten säger: »Jag såg tre orena andar utgå, lika paddor. De äro nämligen onda andar, som göra tecken och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.» Upp. 16:13, 14. Med undantag av dem som bevaras genom Guds makt och genom tron på hans ord, skall hela världen ryckas med i denna villfarelse. Människorna insövas hastigt i en ödesdiger säkerhet, ur vilken de skola uppvakna först när Guds vredesskålar utgjutas.

Herren Gud säger: »Jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm. Och edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då skolen I varda nedtrampade.» Jes. 28:17,18.

1 Jes. 8: 20 är anförd efter den engelska bibelöversättningen. — övers. anm.


Back ] Up ] Next ]