Home ] Up ] The Controversy ] Online Books ] Study the Word! ] GOD's Health Laws ] Religious Liberty ] Links ]

 

TJUGONIONDE KAPITLET

Vad säger Bibeln om änglarna ?


Förbindelsen mellan den synliga och den osynliga världen samt de goda änglarnas tjänst och de onda andarnas verksamhet omtalas tydligt i Skriften. Vi ställas här inför företeelser av den mest ingripande betydelse i människornas liv. Det råder en tilltagande benägenhet att tvivla på de onda andarnas tillvaro, medan de heliga änglarna, »som sändas ut till tjänst för deras skull, som skola få frälsning till arvedel» (Hebr. z: r4), av många anses vara avlidna människors andar.

Änglar funnos till innan människan blev skapad. När jordens grund lades, heter det ju att »morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop». Efter människans fall blevo änglar sända att bevaka vägen till livets träd, och detta skedde, innan någon människa ännu hade smakat döden. Änglarna äro till sin natur människorna överlägsna. Psalmisten säger att Gud gjorde människorna »ringare än änglarna». Job 3 8:7; Ps. 8:6.1

Den heliga Skrift ger oss upplysning angående dessa himmelska väsendens antal, deras makt och härlighet, deras förbindelse med Guds regering ävensom deras förhållande till återlösningsverket. »Herren har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt. » Profeten fick »höra en röst av många änglar runt omkring tronen ». Inför konungars Konung stå de — »hans änglar . . . starka hjältar, som uträtta hans befallning». Tusen gånger tusen och tio tusen gånger tio tusen till antalet voro de himmelska sändebud, som profeten Daniel såg. Aposteln Paulus talar om »änglar i mångtusental». Som Guds sändebud hasta de fram »likt blixtar» — så bländande är deras härlighet och så hastiga deras rörelser. Den ängel som visade sig vid Frälsarens grav, »var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder voro vita som snö», så att vakten skalv av fruktan för honom och de »blevo såsom döda». Då Sanherib, den högmodige assyriern, hånade och bespottade Gud. och hotade Israel med fördärv, skedde det att »Herrens ängel gick ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man». Han »förgjorde alla de tappra stridsmännen och furstarna och hövitsmännen» i Sanheribs här, varefter denne »med skam måste draga tillbaka till sitt land ». Ps. 103: 19 21; Upp. 5:11; Dan. 7:10; Hebr. 12:22; Hes. 1:14; Matt. 28:3, 4; 2 Kon. 19: 35 ; 2 Krön. 32:21.

Änglar utsändas i nådefulla ärenden till Guds barn. Till Abraham kommo de med löften om välsignelse, till Sodoms portar för att rädda den rättfärdige Lot från undergång; till Elia, då han höll på att duka under av trötthet och hunger i öknen, till Elisa med hästar och vagnar av eld, när han var inspärrad av fiender, till Daniel, när han sökte vishet hos Gud vid en hednisk konungs hov eller då han var prisgiven åt lejonen, till den dödsdömde Petrus i Herodes' fängelse, till fångarna i Filippi, till Paulus och hans följeslagare under den stormiga natten på havet, till Kornelius för att upplåta hans förstånd för evangelium, till Petrus åter för att sända honom åstad med frälsningens budskap till den hedniske främlingen — på detta sätt ha heliga änglar under alla tider tjänat Guds folk.

En skyddsängel är tillsatt för varje Kristi efterföljare. Dessa himmelska väktare värna de rättfärdiga.. mot den ondes makt. Detta erkände Satan själv då han sade: » Ar det då för intet, som Job fruktar Gud? Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger.» Psalmisten talar om de­redskap Gud använder till att beskydda sitt folk: »Herrens ängel slår sitt läger runt omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.» Frälsaren säger på tal om dem som tro på honom: »Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder, att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte. » Job 1:9, 10; Ps. 34:8; Matt. 18:10. Änglarna som ha i uppdrag att tjäna Guds barn, ha alltid tillträde till Gud.

Herrens folk som är utsatt för själafiendens förföriska makt och aldrig slumrande hat och som äro inbegripna i kamp med alla ondskans härar, äger försäkran om himmelska änglars ständiga beskärm. Och en sådan försäkran har ej tillkommit onödigtvis. När Gud har givit sina barn löfte om sitt nådiga beskydd, så är det därför att de ha mäktiga * fiender att bekämpa — talrika, beslutsamma och outtröttliga väsen, vars ondska och makt ingen utan fara kan vara okunnig om eller likgiltigt förbigå.

De onda andarna som i begynnelsen skapades syndfria, voro med hänsyn till sin natur, sin makt och härlighet likställda med de heliga väsen, som nu äro Guds sändebud. Men de ha fallit i synd och så förbundit sig med varandra till att vanära Gud och leda människorna i fördärv. Förenade med Satan i hans uppror och med honom nedkastade från himmelen, ha de under alla tidsåldrar samverkat med honom i kampen mot Guds auktoritet. Skriften upplyser oss om deras förbund och deras herradöme, om deras olika rang, om deras förstånd och slughet och om deras ondskefulla uppsåt att förstöra människornas frid och lycka.

De gammaltestamentliga berättelserna innehålla enstaka antydningar angående deras tillvaro och verksamhet. Men det var under den tid Kristus var här på jorden, som de onda andarna visade sin makt på det mest slående sätt. Kristus hade kommit för att förverkliga den plan, som blivit lagd för människornas återlösning, och Satan beslutade att hävda sin rätt till att härska över världen. Det hade lyckats honom att införa avguderi överallt på jorden utom i Palestina. Till det enda land som icke helt hade underkastat sig frestarens herravälde, kom Kristus för att upplysa folket med sitt himmelska ljus. Här var det två tävlande makter som gjorde anspråk på överhöghet. Jesus utsträckte sin kärleks armar och inbjöd alla som ville att komma och mottaga syndaförlåtelse och frid genom honom. Mörkrets makter insågo att de ej ägde oinskränkt herravälde, och de förstodo att om Kristi mission finge framgång, skulle deras välde snart vara slut. Satan rasade som ett lejon i länkar och visade trotsigt sin makt över människornas kroppar såväl som över deras själar.

Att människor varit besatta av onda andar, är tydligt omtalat i Nya testamentet.  De sålunda plågade ledo inte endast av sjuk.dom, som härrörde från naturliga orsaker. Kristus hade. en fullkomlig insikt beträffande de företeelser han hade att göra med, och han räknade med de onda andarnas omedelbara närvaro och verksamhet.

Ett slående exempel på deras antal, makt och ondska såväl som på Kristi makt och barmhärtighet möter oss i den bibliska berättelsen om botandet av de besatta i gerasenernas bygd. Dessa ‑olyckliga varelser, som föraktade alla bojor, vredo sig, tuggade fradga, rasade, fyllde luften med sina rop, misshandlade sig själva och voro en skräck för alla som kommo i deras närhet. Deras blödande, vanställda kroppar och förvirrade sinnen utgjorde en .Syn, som behagade mörkrets furste. En av de onda andarna, som hade de besatta i sin makt, förklarade: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.» Mark. 5 :9.

På Jesu befallning lämnade de onda andarna sina offer, och dessa sutto nu lugnt vid Frälsarens fötter, undergivna, förståndiga och milda. Men andarna fingo tillåtelse att jaga en svinhjord i sjön. För befolkningen i gerasenernas bygd översteg förlusten av .dessa svin de välsignelser Kristus hade meddelat, och de uppmanade .den gudomlige Läkaren att gå bort från deras område. Det var .detta Satan hade önskat uppnå. Genom att skjuta skulden till deras förlust på Jesus väckte han folkets egennyttiga fruktan och avhöll dem från att lyssna till hans ord. Satan anklagar alltjämt de kristna för att vara orsak till förlust, olycka och lidande i stället för att lägga skulden där den hör hemma — på sig själv och sina redskap.

Men Kristi avsikt blev ej omintetgjord. Han tillät de onda andarna att förgöra svinhjorden som ett straff river de judar, som uppfödde dessa orena djur för vinnings skull. Frälsaren önskade att hans efterföljare skulle äga kännedom om den fiende .de hade att kämpa mot, så att de ej skulle bliva bedragna och övervunna genom hans anslag. Det var också hans vilja, att befolkningen på denna ort skulle bevittna hans makt att sönderbryta Satans band och sätta hans fångax i frihet. Fastän Jesus själv begav sig därifrån, blevo de på ett så underbart sätt befriade männen kvar för att vittna om sin Välgörares nåd.

Till besattheten knyter sig i allmänhet föreställningen om svåra lidanden. Så var dock inte alltid fallet. Det fanns sådana som i avsikt att erhålla övernaturlig kraft inbjödo det sataniska inflytandet. Dessa hade självfallet ingen strid med andarna. ,Till denna klass hörde de som hade en spådomsande — trollkarlarna Simon och Elymas samt den tjänsteflicka, som följde efter Paulus och hans följeslagare i Filippi.

Ingen är i större fara för de onda andarnas inflytande än de som i trots av Skriftens mångfaldiga och tydliga vittnesbörd förneka djävulens och hans änglars tillvaro och verksamhet. Så länge som vi äro ovetande om deras list, ha de en otrolig fördel. Många. följa deras ingivelser, medan de tro sig vara ledda av sin egen vishet. Detta är orsaken till att Satan i den yttersta tiden, då han skall verka med den yttersta kraft för att bedraga och fördärva, överallt utbreder den uppfattningen, att han icke är till. Han lägger an på att dölja sig själv och sin verksamhet.

Satans och hans härskarors makt och arglistighet skulle med. rätta förskräcka oss, om vi inte kunde finna skydd och befrielse i vår Aterlösares överlägsna kraft. Vi stänga sorgfälligt våra hus med reglar och lås för att skydda liv och egendom mot onda. människor. Men vi tänka sällan på att de onda änglarna ständigt söka komma in till oss och att vi i vår egen kraft ej äga något försvarsmedel mot deras angrepp. Om de finge tillåtelse kunde deförvirra vårt förstånd, fördärva och plåga vår kropp, ödelägga. vår egendom och vårt liv. Deras enda fröjd är olycka och fördärv. Förskräcklig är deras ställning, som stå emot Guds vilja. och giva efter för Satans frestelser, till dess att Gud överlåter dem i onda andars våld. Men de som följa Kristus äro alltid trygga. under hans beskärm. Mäktiga änglar sändas från himmelen föratt beskydda dem. Ondskans makt kan aldrig bryta igenom den vakt Gud har satt omkring sitt, folk.

1 Orden i Ps. 8:6 äro här citerade efter engelska Bibeln, som för övrigt motsvarar äldre svenska och andra bibelöversättningar. — Övers. anm.


Back ] Up ] Next ]