|
TJUGOSJÄTTE
KAPITLET
En domscen i
himmelen
Medan jag ännu såg härpå»,
säger profeten Daniel, »blevo troner framsatta, och en som var gammal satte
sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var som ren ull;
hans tron var av eldslågor och hjulen därpå voro av flammande eld. En flod av
eld strömmade ut från honom; tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio
tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till
doms, och böcker blevo upplåtna. » Dan.7:9, 10. Sålunda framställdes för
profeten i en syn den stora och högtidliga dag, då han som är all världens
domare skulle undersöka människornas karaktär och livsverk och då envar
skulle »vedergällas efter sina gärningar». Den gamle av dagar är Gud,
Fadern. Psalmisten säger: »Förrän bergen blevo till *Och du . frambragte
jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.» Ps. 90:2.
Det är tillvarons upphovsman och världsalltets lagstiftare som leder rättegången.
Och heliga änglar, vars antal är »tusen gånger tusen och tio tusen gånger
tio tusen», äro såsom tjänare och vittnen närvarande vid denna höga
domstol. Kristus f öres fram
inför Fadern.
»Sedan fick jag i min syn om
natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han
nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära
och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde
är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall
icke förstöras. » Dan. 7: 13, 14. Det är ej Kristi andra ankomst till jorden
som här skildras. Han kommer till den gamle av dagar i himmelen för att
mottaga välde och ära och rike, vilket skall givas honom när han avslutar sin
medlargärning. Det var denna ankomst som enligt profetian
skulle inträffa vid slutet av de 2300 dagarna
1844. Ledsagad av himmelens änglar går vår store överstepräst in ..i det
allraheligaste, där han träder fram inför Guds åsyn för att fullborda sista
delen av sin tjänst för människorna — att utföra det verk, som tillhör
den undersökande domen och att göra försoning för alla som visa sig vara berättigade
att få gagn därav. Av den förebildliga offertjänsten
framgår, att endast de som trädde inför Gud med ett botfärdigt hjärta och
vilkas synder medels syndoffrets blod blevo överförda till helgedomen, hade något
gagn av försoningsdagens tjänst. Så förhåller det sig ock på den sista, stora försoningsdagen och i den undersökande domen. Blott deras
sak som bekänna sig vara Guds barn, kommer här i betraktande. De ogudaktigas dömande
är ett annat och särskilt verk som äger rum senare. »Domen skall begynna,
och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för
dem, som icke hörsamma Guds evangelium?» 1 Petr, 4:17. De
himmelska böckerna avgöra domen.
De himmelska böckerna, i vilka
människornas namn och gärningar äro uppskrivna, skola fälla utslaget vid
denna rättegång. Profeten Daniel säger: »Så satte man sig ned till doms,
och böcker blevo upplåtna.» Johannes skildrar samma domscen och tillfogar: »Och
jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok.» Upp. 20:12. Livets bok innehåller namnen på
alla dem som en gång ha börjat tjäna Gud. Jesus sade till sina lärjungar: »Glädjens
över att edra namn äro skrivna i himmelen.» Paulus talar om sina trogna
medarbetare, »vilkas namn äro skrivna i livets bok. » I det Daniel skådar
framåt till »en tid av .nöd, vars like icke har funnits», förklarar han att
»på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i
boken ». Och Johannes säger att endast de »som äro skrivna i livets bok,
Lammets bok», skola kommain i Guds stad. Luk. io:2o; Fil. 4:3; Dan. 12:1; Upp. 21:27. En minnesbok skrives inför Guds ansikte, innehållande berättelser om deras goda gärningar »som frukta Herren och tänka på hans namn». Deras trosfyllda ord och deras kärleksgärningar äro upptecknade i himmelen. Nehemja häntyder till detta då han säger: »Tänk fördenskull på mig, min Gud, . . . låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag gjort för min Guds hus. » I Guds minnesbok blir varje rättfärdighetsgärning förevigad. Varje bekämpad frestelse, varje besegrad synd, varje vänligt och medlidsamt ord nedskrives samvetsgrant däri, och varje uppoffrande handling, varje lidande och varje sorg för Kristi skull upptecknas. Psalmisten säger: »Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.» Mal. 3:16; Neh. 13 :14; Ps. 56:9. På samma sätt upptecknas människornas
synder. »Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad
förborgat är, evad det är gott eller ont. » »Jag säger eder, att för vart
fåfängligt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på domens
dag. » Frälsaren säger: »Efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och
efter dina ord skall du dömas skyldig. » Våra hemliga föresatser och
bevekelsegrunder återfinnas i det ofelbara registret. Gud »skall draga fram i
ljuset, vad som är fördolt i mörker, och uppenbara alla hjärtans rådslag».
»Se, detta står upptecknat inför mina ögon, jag skall icke tiga, förrän
jag givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte, både för deras
egna missgärningar och för deras fäders, säger Herren.» Pred. I2:14; Matt.
12:36, 37; 1 Kor. 4:5; Jes. 65:6, 7. Varje människas livsverk genomgås
och granskas i domen. Resultatet betecknas som trohet eller otrohet. Mitt emot
varje namn i himmelens böcker stå med sträng noggrannhet tecknade varje ont
ord, varje egennyttig handling, varje försummad plikt, varje hemlig synd
tillika med allt svek och hyckleri. Obeaktade varningar och tillrättavisningar
från Gud, förspillda ögonblick, oanvända tillfällen, vårt inflytande till gott och ont med dess vittomfattande följder
— alltsammans
har blivit upptecknat av de tjänande änglarna. Guds
lag är wdttstocken.
Guds lag är den måttstock,
varmed alla människors karaktär och livsverk prövas i domen. Den vise mannen
säger: »Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till. Ty
Gud skall draga alla gärningar till doms. » Aposteln Jakob förmanar sina bröder:
»Talen och handlen så, som det höves människor, vilka skola dömas efter
frihetens lag. » Pred. 12:13; Jak. 2:12. De som i domen »aktas värdiga»,
skola få del i de rättfärdigas uppståndelse. Jesus säger: »De som bliva
aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de
döda, . . . äro lika änglarna och äro Guds söner, eftersom de hava blivit
delaktiga av uppståndelsen: » Och vidare förklarade han: »De som hava gjort
vad gott är, skola uppstå till liv. » Luk. 20:35; Joh. 5:29. De rättfärdiga,
som avsomnat i döden, skola inte uppstå förrän efter denna domshandling, vid
vilken de bli aktade värdiga att få del i »livets uppståndelse». De äro därför
ej personligen närvarande inför domstolen, när deras sak blir undersökt och
deras öde avgjort. Jesus skall uppträda som deras
sakförare och försvara deras sak inför Gud. »Men om någon syndar, så hava
vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig. » »Kristus
har icke gått in i ett allraheligaste, som är gjort med händer och som
allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva
himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo. » »Därför
kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever
alltid för att mana gott för dem. » 1 Joh. 2:1; Hebr. 9:24; 7:25. Den
stora räkenskapsdagen.
När. de himmelska böckerna
upplåtas i domen, bli alla deras liv, som ha trott på Jesus, framställda inför
Gud. Begynnande med dem som levde först på jorden, framlägger vår förespråkare
deras sak som levat i varje efterföljande generation och slutar med de levande.
Varje namn blir nämnt, varje sak noggrant undersökt. En del namn antagas,
andra förkastas. Om någon har synder upptecknade emot sig i böckerna, som ej
blivit förlåtna och övergivna, så skall hans namn utplånas ur livets bok,
och berättelsen om hans goda gärningar skall utstrykas ur Guds minnesbok.
Herren sade till Moses: »Den som har syndat mot dig, honom skall jag utplåna
ur min bok.» Profeten Hesekiel vittnar: »Om den rättfärdige vänder om från
sin rättfärdighet och gör, vad orätt är», så skall »intet av all den rättfärdighet
han har övat . . . ihågkommas ». 2 Mos. 32:33; Hes. 18:24. Alla som i sanning omvänt sig
från sin synd och i tro åberopat Kristi blod som sitt försoningsoffer, hå
ordet förlåtelse skrivet vid sina namn i himmelens böcker. Eftersom de blivit
delaktiga av Kristi rättfärdighet och deras karaktär befinnes vara i överensstämmelse
med Guds lag, bli deras synder utplånade och de aktas värdiga det eviga livet.
Genom profeten Jesaja säger Herren: »Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser
för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.» Jesus vittnar:
»Den som vinner seger, han skall så bliva klädd i vita kläder, och jag skall
aldrig utplåna hans namn ur livets bok, utan kännas vid hans namn inför min
Fader och hans änglar. » »Var och en som bekänner mig inför människorna,
honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den
som förnekar mig inför människorna, honom skall jag ock förneka inför min
Fader, som är i himmelen.» Jes. 43:25; Upp. 3:5; Matt. 10:32. Det största intresse som någonsin
blivit lagt i dagen för avgöranden vid jordiska domstolar är blott en svag
bild av det intresse, som visar sig i de himmelska domsalarna, när de i livets
bok inskrivna namnen ropas upp av all världens Domare. Den gudomlige förespråkaren
beder, att alla som vunnit seger genom tron på hans blod, måtte erhålla förlåtelse
för sina överträdelser, för att de åter må få tillträde till sitt
Eden‑hem, och krönas som hans medarvingar till »det forna herradömet»
(Mika 4:8). Genom sina ansträngningar att fresta och förföra vårt släkte
hade Satan menat sig kunna omintetgöra Guds avsikt med att skapa människan.
Men nu beder Kristus, att denna avsikt måtte bli förverkligad liksom om människan
aldrig hade fallit i synd. Han beder att hans folk må erhålla icke endast
fullkomlig förlåtelse och rättfärdiggörelse utan få del av hans härlighet
och sitta med honom på hans tron. Aklagaren.
Medan Jesus beder för dem som,
äro föremål för hans nåd, anklagar Satan dem inför Gud såsom överträdare.
Den store bedragaren har sökt att förleda dem till otro, att få dem att kasta
bort tilliten till Gud, att skilja sig från hans kärlek och att bryta hans
lag. Och nu pekar han på deras skuldregister, på de karaktärsfel och den
brist på likhet med Kristus, varigenom de vanärat sin Återlösare, han pekar
på alla de synder, som han har frestat dem att begå, och till följd av dessa
gör han anspråk på dem som sina undersåtar. Jesus ursäktar ej deras synder,
utan han hänvisar till deras ånger och tro, och i det han gör anspråk på förlåtelse
för dem, upplyfter han sina sårade händer inför Fadern och de heliga änglarna
och säger: »Jag känner dem vid namn. Jag har tecknat dem på mina händer.» Den undersökande domens verk
och syndernas utplånande är något som skall äga rum före Herrens
tillkommelse. Då de döda skola dömas efter det som är skrivet i böckerna, så
är det omöjligt att människornas synder kunna utplånas, förrän efter den
dom som skall undersöka och avgöra deras sak. När denna undersökande
domshandling avslutats, skall Kristus komma och ha rised sig sin lön, för »att
vedergälla var och en efter som hans gärningar äro ». Efter att översteprästen i den
förebildliga tabernakeltjänsten hade gjort försoning för Israel, trädde han
ut och välsignade församlingen. Så skall ock Kristus vid slutet av sitt
medlarverk »låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning» — för att välsigna sitt folk med evigt liv. Liksom prästen, då han
skulle bortskaffa folkets synder från helgedomen, bekände dem över bockens
huvud, så skall Kristus lägga alla dessa synder på Satan, som är
syndens upphovsman och anstiftare. Bocken som bar Israels synder, släpptes »ut
i öknen», likaså skall Satan, som bär skulden till alla. de synder han har förlett
Guds folk att begå, under tusen år bli begränsad till denna jord,som då
skall vara öde, för att slutligen lida syndens fulla straff iden eld, som
skall förtära de ogudaktiga. Sålunda skall återlösningens stora plan nå
sin fullbordan i syndens fullständiga utrotande och i förlossning och frälsning
för alla dem som varit villiga att överge det onda. Vid den tid som blivit
fastställd för domen, vid slutet av de 2300 dagarna år 1844, tog det undersökande
domsverket och syndernas utplånande sin början. Alla som någon gång bekänt
sig tro på Kristi namn, måste genomgå denna undersökning. Både levande och
döda skola dömas »efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat
i böckerna». Synder som en människa ej har
ångrat och övergivit, skola ej bliva förlåtna och utplånade ur himmelens böcker,
utan de skola stå som ett vittne mot syndaren på Guds stora dag. Han må ha
begått sina onda gärningar vid dagens ljus eller i nattens mörker, men allt
ligger blottat och uppenbart för honom, som vi ha att göra med. Guds änglar
voro vittne till varje synd och antecknade den i det ofelbara registret.
Synden kan döljas, förnekas, den kan hemlighållas för far och mor, för
hustru, barn och kamrater. Ingen utom den skyldige själv hyser kanske den
ringaste misstanke, att en synd blivit begången, men den ligger blottad och
uppenbar för de himmelska väsendenas blickar. Nattens djupaste mörker, alla
bedrägliga konsters hemlighetsfullhet förmår ej dölja en enda tanke för
den Evige. Gud har en noggrann förteckning över varje ord och' varje ohederlig
handling. Ett sken av fromhet kan inte föra honom bakom ljuset. Han begår inga
misstag, när han värdesätter någons karaktär. Människorna kunna bedragas
av dem som ha ett fördärvat hjärta, men Gud genomskådar varje förklädnad
och läser vårt innersta liv. Vilken uppfordrande tanke! Varje
flyende dag, som försvinner i evigheten, lämnar sin rapport för de himmelska
böckerna. Ord som en gång uttalats och handlingar som en gång blivit gjorda
kunna aldrig återkallas eller bli ogjorda. Änglarna ha upptecknat både det
goda och det onda. Den mäktigaste erövrare i världen kan ej göra om räkenskaperna
för en enda dag. Våra handlingar, våra ord, ja, till och med våra hemligaste
bevekelsegrunder — allt skall tagas i betraktande, när vårt öde till väl
eller ve avgöres. Om vi än glömma dem, skola de likväl avlägga sitt
vittnesbörd rättfärdigande eller fördömande. Liksom ansiktsdragen med
osviklig noggrannhet återges av fotografens känsliga plåt, så är människans
karaktär noggrant tecknad i himmelens böcker. Och likväl bekymra sig många så
föga om den karaktärsteckning, som blivit framlagd för de himmelska
väsendena!
Om den slöja som skiljer den synliga världen från den osynliga kunde
lyftas, så att människorna finge se, hur änglarna nedskriva varje ord och
handling, som de måste möta på nytt i domen, huru försiktiga skulle de då
ej vara med sina ord och handlingar. »Den som fördöljer sina överträdelser,
honom går det icke väl, men den som bekänner och övergiver dem, han får
barmhärtighet.» Om de som dölja och ursäkta sina fel, kunde se hur Satan
jublar över dem, hur han hånar Kristus och de heliga änglarna till följd av
deras handlingssätt, så skulle de skynda sig att bekänna sina synder och
bortlägga dem. Genom en eller annan brist i karaktären verkar Satan för att
vinna full kontroll över människornas sinnen, och han vet att det skall
lyckas, om dessa brister omhuldas. Därför söker han ständigt att bedraga
Kristi efterföljare med den ödesdigra och bestickliga lögnen, att det är
omöjligt för dem att vinna seger. Men Jesus, förespråkaren, visar på sina
sårade händer och sin sargade kropp, och han säger till var och en som vill följa
honom: »Min nåd är dig nog. » »Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty
jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar.'
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.» Ord. 28: 13; 2 Kor. 12:9; Matt.
11:29, 30. En
allvarsmättad tid.
Vi leva nu under den stora försoningsdagen.
Medan översteprästen i den förebildliga tjänsten gjorde försoning för
Israel, måste envar ödmjuka sitt hjärta inför Herren och ångra sin synd, om
han ej skulle bli utrotad ur folket. På liknande sätt bör envar som önskar,
att hans namn skall stå kvar i livets bok, nu under de få dagar som återstå
av hans prövningstid, ödmjuka sig inför Gud genom ånger och sann omvändelse
från synd. Det måste försiggå en djup, samvetsgrann hjärterannsakan. Den
ytliga, lättsinniga ande som omhuldas av så många kristna bekännare, måste
bortläggas. En allvarlig kamp förestår alla som vilja underkuva de onda böjelser,
som sträva efter herraväldet. Förberedelsens verk är ett personligt verk.
Vi frälsas inte hoptals. Renhet och gudhängivenhet hos den ene kan ej ersätta
bristen på dessa egenskaper hos den andre. Fastän alla folk skola träda fram
inför Guds domstol, skall han undersöka varje enskild människas sak lika
noggrant, som om hon vore den enda människan på jorden. Envar måste prövas
och befinnas vara »utan fläck och skrynka och annat sådant». Allvarliga äro de händelser,
som äro förknippade med försoningsverkets avslutning. Utomordentligt
betydelsefulla äro de intressen som här stå på spel. Domsverket skrider framåt
mot sin avslutning i den himmelska helgedomen. Det har pågått i många år.
Snart — ingen vet hur snart — skall domen komma till de levande. I
Guds heliga närvaro skall vårt liv granskas. I en sådan tid höves det envar
att som aldrig förr ge akt på Frälsarens förmaning: »Tagen eder till
vara, vaken; ty I veten icke, när tiden är inne. » »Om du icke håller dig
vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta,
vilken stund jag kommer över dig.» Mark. 13:33; Upp. 3:3 Det
slutliga avgörandet.
När detta undersökande
domsverk avslutas, är varje månnikas öde avgjort antingen till liv eller
till död. Prövningstiden avslutas kort innan Herren uppenbaras på himmelens
skyar. Med tanke på denna tid förklarar Jesus i Uppenbarelseboken: »Må den
som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet, och den som är
oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva
sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig.» Upp. 22:11, 12. Rättfärdiga och orättfärdiga
leva då fortfarande här på jorden i sitt dödliga tillstånd — människorna
skola plantera och bygga, äta och dricka, alla omedvetna om att den slutliga
och oåterkalleliga domen blivit avkunnad därovan. Efter att Noa, innan syndafloden
kom, hade gått in i arken, stängde Herren igen om honom, medan de botfärdiga
blevo utanför. I sju dagar fortsatte folket, som inte visste att deras öde var
avgjort, med sitt sorglösa, lättsinniga leverne och hånade varningarna om
en förestående straffdom. »Så», säger Frälsaren, »skall det ske vid Människosonens
tillkommelse. » Matt. 24:37. Stilla, obemärkt såsom en tjuv om natten nalkas
det avgörande ögonblicket, som avgör varje människas öde — den slutliga
återkallelsen av nådens inbjudan till syndiga människor:
|