|
Inledning
Innan synden kom in i världen,
kunde Adam och Eva personligen samtala med sin Skapare, men då de genom
syndafallet skilde sig från Gud, berövades människosläktet denna förmån.
Genom återlösningsplanen bereddes dock en väg, för jordens inbyggare att
fortfarande ha förbindelse med himmelen. Gud har meddelat sig med människorna
genom sin Ande, och gudomligt ljus har förmedlats åt världen genom de
uppenbarelser han givit sina utvalda tjänare. »Människor, drivna av den
helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud. » 2 Petr. 1:21 . Under de första två tusen fem
hundra åren av mänsklighetens historia fanns ingen skriven uppenbarelse. De
som blivit undervisade av Gud meddelade andra sin kunskap muntligen, på vilket
sätt den uppenbarade sanningen sedan fördes vidare från far till son genom följande
generationer. Först på Moses' tid började man använda det skrivna ordet.
Gudomliga uppenbarelser blevo upptecknade i en inspirerad bok. Detta verk
fortsatte sedan under den långa tidrymden av sexton hundra år — från Moses, som skrev historien om skapelsen och laggivningen, till Johannes,
som upptecknade evangelii mest sublima sanningar. Bibeln hänvisar till Gud som
sin författare. Likväl är Bibeln skriven av människor, och de olika böckernas
särpräglade skrivsätt vittnar om de olika författarnas karaktär. De
uppenbarade sanningarna äro alla ingivna av Gud (z Tim. 3 : z 6), likväl äro
de uttryckta i mänskligt språk. Den Oändlige har genom sin helige Ande
upplyst sina tjänares sinnen och hjärtan. Han har talat till dem genom drömmar,
syner, symboler och sinnebilder, och de som sålunda blevo delgivna den
uppenbarade sanningen ha framställt den på mänskligt språk. Då Bibelns böcker äro skrivna
under skilda tider och av män, som förete stora olikheter, då det gäller
rang och livskall såväl som intellektuell och andlig begåvning, visa dessa böcker
stor olikhet i framställningssätt och en rik omväxling i fråga om ämnesval.
De olika författarna ha använt olika uttryckssätt, och samma sanning framställes
ofta mera intrycksfullt av en del än av andra. Emedan sanningen framställes av
olika personer, avhandlas den på olika sätt. En
författare har fått ett djupare intryck av en
sida av saken, och han betonar de sidor som överensstämma med hans
erfarenheter eller hans förmåga att iakttaga och värdesätta, medan en annan
framhåller en annan sida av saken. Under den helige Andes ledning framställa sålunda
båda vad som gjort det djupaste intrycket på deras eget sinne. Sålunda framhålles
sanningen på olika sätt, men en fullkomlig harmoni råder mellan dem alla. Och
de sanningar som sålunda uppenbaras förenas till en fullkomlig helhet, som
motsvarar människans behov i livets alla förhållanden och växlande
erfarenheter. Det har behagat Gud att genom mänskliga
redskap meddela världen sin sanning. Han har själv genom sin helige Ande gjort
dessa redskap dugliga att utföra detta verk. Han ingav dem vad de skulle säga
.och vad de skulle skriva. Sanningens skatt anförtroddes åt jordiska lerkärl,
men den är icke desto mindre från himmelen. Vittnesbördet meddelades på människornas
ofullkomliga språk, men det är likväl Guds vittnesbörd, och Guds lydiga,
tillitsfulla barn se däri härligheten av en gudomlig kraft, full av nåd och
sanning. Vår Frälsare lovade, att Anden
skulle komma och han skulle förklara Ordet för Guds tjänare samt tydliggöra
det och visa, hur dess lärdomar skulle tillämpas. Och då Bibeln tillkommit
genom Andens ingivelse, så kan Andens undervisning omöjligen strida mot Ordets
lära. Anden blev ej given och kan ej
heller någonsin givas för att ersätta det skrivna Ordet, ty Skriften säger
uttryckligen, att det skrivna gudsordet är den måttstock, enligt vilken all lära
och erfarenhet skall prövas. Aposteln Johannes säger: »Tron icke var och en
ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter
hava gått ut i världen. » i Joh. q.: r . Och Jesaja förklarar: »Till lagen
och vittnesbördet! Om de ej tala i överensstämmelse med detta ord, är det
emedan intet ljus är i dem.» Jes. 8: z z, eng. övers. I harmoni med Guds ord skulle
den helige Ande fortsätta sitt verk under hela evangelii hushållning. Under
den tidrymd, då Gamla och Nya testamentet blevo givna, fortsatte den helige
Ande att alltjämt meddela särskilda personer ljus från ovan, förutom de
uppenbarelser som förekomma i den heliga Skrift. Jesus lovade sina lärjungar: »Hjälparen,
,den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära, eder
allt och påminna eder om allt vad jag sagt eder. » »Men när han kommer, som
är sanningens ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen; . . . och
han skall förkunna för eder vad komma skall.» Joh. I4:26; i 6: z 3 . Skriften
lär tydligt att dessa löften tillhöra Kristi församling under alla tider och
att de alls inte äro inskränkta endast till apostlarnas dagar. Frälsaren
giver sina efterföljare denna försäkran: »Och se, jag är med eder alla
dagar intill tidens ände.» Och Paulus förklarar att Andens gåvor och
uppenbarelser gåvos till församlingen till att »göra de heliga skickliga
till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess vi
allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till
manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet». Ef. 4:I2, 13. Genom profeten Joel har Herren
lovat en särskild utgjutelse av sin
Ande i omedelbar förbindelse med Herrens stora dag. Joel 2:28. Denna profetia
blev delvis uppfylld genom Andens utgjutelse på pingstdagen, men den skall bli
fullständigt uppfylld genom den gudomliga nådens uppenbarelse, som. skall åtfölja
evangelii avslutande verk. Den långa striden mellan ljus
och mörker har genom den helige Andes upplysning blivit framställd för den
som skrivit dessa sidor. Gång efter annan har jag fått nåd att se
utvecklingen av den stora striden mellan Kristus, som är livets Furste, vår frälsnings
upphovsman, och Satan, som är det ondas furste, syndens upphovsman, den förste
överträdaren av Guds heliga lag. Den fiendskap Satan hyser mot Kristus har han
även riktat mot Kristi efterföljare. I hela den förflutna tidens historia
kunna vi spåra samma hat mot Guds lags principer, samma bedrägliga förfaringssätt,
varigenom villfarelsen framställes som sanning, mänskliga lagar sättas i stället
för Guds lag och människor förledas till att dyrka det skapade i stället för
Skaparen. Allteftersom Guds Ande för min
själ uppenbarat Ordets stora sanningar samt händelser i det förflutna och
framtiden, har han bjudit mig att för andra kungöra vad som sålunda blivit
uppenbarat ‑ att framställa denna strids historia i det förflutna och i
synnerhet framställa den så, att den skulle sprida ljus över den nära förestående
striden. Med detta i sikte har jag sökt på ett sådant sätt samla och ordna händelserna
i Guds folks historia, att man skulle kunna se utvecklingen av de stora
sanningar, som under olika skeden blivit givna för att sätta världen på prov
— sanningar som uppväckt Satans vrede och en förvärldsligad kyrkas
fiendskap, men som bevarats av de vittnen som »icke så älskade sitt liv, att
de drogo sig undan döden». I dessa skildringar kunna vi se
en förutsägelse av den strid som förestår oss. När vi betrakta denna kamp i
Guds ords ljus och under den helige Andes ledning, kunna vi se den ondes bedrägliga
anslag avslöjade samt de faror, vilka alla måste undfly som vilja befinnas
ostraffliga inför Herren vid hans återkomst. Avsikten med detta arbete är
inte så mycket att framställa nya sanningar angående den stora striden i det
förflutna som att framhålla fakta och grundsatser, som ha inflytande på
kommande händelser. Men alla dessa företeelser i det förflutna få en ny
betydelse, då de betraktas som ett led i kampen mellan ljusets och mörkrets
makter. Genom dem kastas även ljus över framtiden och över deras väg, vilka
liksom reformatorerna fordom skola kallas att vittna om Guds ord och Jesu
vittnesbörd och därigenom utsättas för faran att förlora alla jordiska ägodelar
och förmåner. Syftet med detta arbete är att
framställa den stora striden mellan sanning och villfarelse, att uppenbara
Satans snaror och de medel, genom vilka man med framgång kan motstå honom,
vidare att ge ett tillfredsställande svar på den stora frågan om det ondas
och det godas inbördes förhållande, att kasta sådant ljus över syndens
upprinnelse och slutliga utplånande, att Guds rättvisa och barmhärtighet mot
hans skapade varelser fullkomligt uppenbaras samt att visa hans lags heliga och
oföränderliga beskaffenhet. Författarinnans innerliga bön är att detta
arbete må bli ett medel att befria många själar från mörkrets makt och ge
dem del »iden arvslott som de heliga hava i ljuset», till hans ära, som har
älskat oss och utgivit sig själv för oss. E. G. W. |